Tänk att min lilla broder blev så stor och även konfirmerad.

Jag vet att jag har tjatat om det, men jag kan fortfarande inte riktigt förstå att det är 2 år sedan jag själv stod där.

Tiden har gått så himla fort och jag är så lyckilg att jag gjorde det, även om jag inte mådde speciellt bra (och at vara där gjorde inte riktigt hela situationen bättre) gjorde jag det.

Under mina år på Gransnäs har jag lärt mig så mycket om mig själv och jag vet att min broder, och alla andra också gör och har gjort det.