I sanningens minut...

| in WRC 2013/2014, North Bay, Canada
Okej, jag kan inte vänta! Fick nyss ett samtal från min ringettelandslagstränare (lång och krångligt ord....). Som jag har väntat på det där samtalet. Jag visste att hon skulle ringa eftersom att hon hade sagt att hon skulle ringa alla spalare oavsett om man kom med i ringettelandslaget eller inte för att man inte skulle gå runt och fundera på varför/varför inte man kom med.
 
Jag har verkligen jobbat arslet av mig och slitit som en häst på varje match, varje träning och ännu mer varje gång jag kännt att jag inte vill. Jag var nära på att sluta med ringetten för att jag kände mig sämst och att jag inte skulle ha en chans att komma med i landslaget, men fortsatte i alla fall trots att jag inte tyckte att det var jättekul alla gånger. När mamma och pappa har frågat hur det har gått på landslagssamlingarna har jag oftast svarat "Nja, sådär. Tror jag inte gjorde så bra ifrån mig. Eller det kändes som det i alla fall". Standard svar när det gäller mig.
Trots allt detta har mina drömmar slagit in och jag kan nu bekräfta att JAG SKA TILL KANADA OCH SPELA WORLD RINGETTE CHAMPIONSHIP! Hur galet låter inte det?! Lilla jag ska till Kanada och spela VM i ringette. Vart kom det ifrån egentligen?
 
Nu är det bara att träna ännu mer, jobba ännu hårdare och verkligen bevisa att de gjorde rätt som tog med en till landslaget. Är så jäkla pepp på att träna just nu så att det inte är sant! Kul att jag i samma veva som jag sitter och skriver detta också har skaffat mig en träningsblogg för att hålla min motivation uppe (länkar när den är klar).
 
Just nu är livet underbart och jag vill bara skrika av glädje!
 


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: